Den knarkande förlovade tandläkarpappan!

Jomenvisst serrö. Mitt liv tog sig en rejäl 180 graders svängning i vintras när jag blev tillsammans med min underbaring (som inte heter Berta). Redan från början så kändes allting extremt bra, men framförallt så kändes det extremt RÄTT. Efter nån vecka så tog vi följdaktligen beslutet att spara på jordens gummiresurser och se ifall inte vi kunde motverka den kommande bristen på arbetskraft i svea rike. Sverige kan skatta sig lyckligt, då det visade sig mäktigt fort att vi var väldigt kompatibla med varandra min flickvän och jag. Nu är det alltså beräknat att på min döde farfars 101-års dag så skall samma döda farfar bli farfars far ännu en gång, men vad viktigare är så ska jag bli pappa för första gången!!(om du inte hade räknat ut det innan jag skrev det i klartext här så bör du nog söka hjälp nånstans ;)

Det här med att bli pappa är nånting som har fyllt mitt huvud mer eller mindre konstant sen i slutet på mars då det klassiska plusset uppenbarade sig (sen att det de facto inte alls var ett plus, utan två parallella streck spelar ju mindre roll). För det första så får man ju svar på frågan man ställt sig sen puberteten ungefär: My boys can swim! I don't shoot blanks! Ni får ursäkta att jag begagnade mig av engelska uttryck här, men dom är så klassiska och jag har alltid önskat mig själv att få yttra dom just vid detta tillfälle, sagt och gjort!
Sen undrar man ju självklart hur man kommer att vara som far åt en liten illbatting; sträng, snäll, ilsken, rättvis, totalt oförstående eller helt enkelt en bra pappa? Jag siktar på det sista, men vi får väl se om 20 år huruvida jag lyckades eller ej.

Vi har nu iaf kommit lite över halvvägs i graviditeten (vecka 22 f.n.), rutin-ultraljudet är avklarat och allt har sett bra ut hittills. Ultraljudet var f.ö. nog det häftigaste jag varit med om i mitt liv (so far). Att få se att det faktiskt bor en liten människa i sin flickvän var utomordentligt mäktigt. Den(vi kollade inte upp könet) lille låg och sög på tummen dessutom, kanske hur häftigt som helst!

Andra storheter som hänt är ju då självklart förlovningen!! Yes, det stämmer, jag är nu mera fästman åt min förtjusande underbara fästmö. En sen kväll i maj så låg vi i sängen och pratade då plötligt allt kändes helt perfekt och bra, varpå jag flög ur sängen och gick ner på knä bredvid min blivande fästmö och poppade frågan(lagom svengelskt?). Hon svarade ja och jag är världens lyckligaste man sen dess! =)
Vi ska gifta oss 1/5-10 om allt går som det är tänkt, förlovningen var 4/5-09, så vi håller oss inom årsgränsen t.o.m.!

Medans allt detta har hänt under våren så undrar jag faktiskt hur i helvete jag har haft tid att studera. Jag kan inte svara på den frågan, men måste dock konstatera att det gått, för poängen har trillat in, alla tentorna är avklarade(det blev en omtenta denna terminen också, men den fixades snabbt). Så nu har 3 terminer avklarats, dvs lika långt som när jag läste till tandläkare för 8 år sedan. Skillnaden är ju dock att jag nu tagit alla poängen och därmed får lov att börja på termin 4, hallelujah, det ser jag fram emot!
Nu kommer det att bli mycket spännande att se hur livet är som studerande småbarnsförälder, men jag är övertygad om att det kommer gå bra, jag har bara blivit mer motiverad att gå färdigt utbildningen så fort som möjligt.


På knarkarplanet så måste jag säga att jag fortfarande växer mig mer och mer distant till hela den perioden av mitt liv, och till den identiteten. Jag känner mig mer o mer som en normis för varje dag som går. Normisarna som jag så föraktade när jag var aktiv, föraktade dom för att jag var avundsjuk på dom, för att dom inte visste hur bra dom hade det, och hade mage att klaga på sina liv. Ifall jag hade träffat mitt nuvarande jag när jag var aktiv så hade jag förmodligen kräkts, men det om nånting måste väl bara visa att jag är på precis rätt väg!
Jag har bett folket på LARO att sänka min metadondos med 10mg, och känner väl nånstans i tankarna att det skulle vara grymt skönt att slippa vara bunden till metadonet för resten av livet. Men det känns lite bättre om det skulle vara så nu iaf, fick nämligen byta till Pharmadones metadon förra veckan, så nu slipper jag äntligen DnE osockrade kväljmedel. Jag tror faktiskt det är sockret som är den stora skillnaden, om DnE skulle sockra sitt skulle det säkert vara mycket enklare att få ner. Menmen, nu är det som det är, jag är nöjd och det är ju det som räknas om man är jag =)

Å revåar

Axeln - inte längre trasig, bara i vägen

Hej dagboken, idag har jag haft en sjuhelvetes knepig dag! Dagen började såsom dagarna börjat nu senaste veckorna, dvs helt perfekt; Mysande i sängen med nyinförskaffad flickvän(mer om detta nedan), skippande av föreläsningar och med ett idiotiskt fånigt leende inombords. Efter att ha hoppat över halva skoldagen så insåg jag väl till slut att om utbildningen ska bli klar nån gång så måste väl även skolan få ta upp lite tid, så efter en stadig lunch nere på stan så hoppade jag på bussen till universitetet och gick till 'lektion'.
Lektionen var egentligen en gruppövning där vi skulle identifiera spännande anatomiska strukturer på varandras kroppar (detta kan låta mer perverst än vad det egentligen är ;), och jag, mån om mina kamraters inlärning, ville självklart vara snäll och på min egen kropp demonstrera vart vena jugularis befinner sig (på halsen - Go for the jugular, någon?). Detta åstadkommer man enklast genom att antingen vara vältränad eller att vara duktig att skitnödigt hålla andan. Jag är inte vältränad (tyvärr får man väl nästan säga, fast bara nästan), därför fick jag demonstrera via route 2. Jag tog ett krampaktigt tag runt stolskanten och tog i. Därefter vaknar jag på golvet och undrar vad fan som står på. Varför ligger jag på golvet helt plötsligt? Låg inte jag och kollade på TV alldeles nyss? En klasskamrat skriker i korridoren utanför att nånting är fel på mig. Jag protesterar och låter alla veta att det minsann inte är några fel på mig! Samtidigt så har jag ingen aning om vad som försiggår. Blodet börjar plötsligt rinna ner för ansiktet i en riktigt ordentlig ström. Jag börjar så smått komma underfund med vad jag gjort - inte kollat på TV som jag först misstänkte - utan genomfört en osedvanligt korkad demonstration med följd att jag svimmat och slagit upp ett ordentligt fetjävla jack vid ögonbrynet. Läraren sprang in och såg lite uppjagad ut och skjutsade mig till akuten där jag sedan fick tillbringa den närmsta framtiden. 4½ timme förflöt som genom sirap, ohyggligt långtråkigt. En trafikolycka kom i vägen och jag måste skyldigt erkänna att jag först blev lite irriterad över detta faktum, men bara tills jag upptäckte de anhöriga till densamma. Dom såg inte glada ut alls och jag fick lite dåligt samvete över mina tidigare tankar. Well...som sagt, det var en knepig dag!

Flickvännen som jag flyktigt beskrev ovan är en osedvanligt underbar skapelse som enligt min kära mor är lite för ung för mig. Min ovanligt smarta syster är dock av den korrekta uppfattningen att lammkött är bäst, jag kunde inte hålla med mer än vad jag redan gör :D Min lilla prinsessa är förresten väl upplyst om mina tidigare mindre rumsrena livserfarenheter, så ingen får för sig att jag har storskrävlat om hur prydligt och städat jag levt. Hur jag haft den enorma turen vet jag inte, men jag tackar och tar emot!
Skolan har blivit lite lidande, men det har varit behövligt då jag nästan pluggat ihjäl mig på sistone. Jag har f.ö. fortfarande tagit alla poäng och har redan 'gainat access' till termin 4, vilket innebär att jag redan nu tagit mig längre än förra gången jag försökte mig på denna mastodontuppgift att bli tandläkare.

I knarkiga nyheter så kan jag väl först och främst tacka företaget Pharmadone som varit snälla nog(eller snarare affärssmarta nog) att börja tillverka apotekets metadonlösning så man alldeles snart kommer att slippa häva i sig rävgiftet som DnE håller på att sprida. Jag är tacksam över att återigen kunna ta medicin på morgonen utan att bli kräknödig och få gåshud så fort man sväljer ner den där klunken. På mottagningen här i stan så funkar ruljansen bra tror jag, åtminstone för mig och dom jag känner, i resten av sverige verkar patientövergrepp föregås till höger och vänster och jag är glad för att vara där jag är, på alla sätt och vis. De enda drogiga vibbarna i mitt liv just nu är möjligen abstinens från tungbrottning [cheesevarning] ;). Men i största allmänhet kan jag nog säga att jag känner mig nog mer normal nu än innan jag började knarka(fast fortfarande söp), och hela knarkarlivet känns fruktansvärt avlägset.

Axeln som jag i tidigare inlägg beklagat mig över är förhoppningsvis i bättre skick än nånsin. En trevlig kirurg jag träffade tog till kniven och uträttade mirakel - hoppas jag på iallafall. Jag har sedan en dag varit fri från mitellan (ett tungt ok som jag fick lov att bära i 4 gastkramande veckor fulla med vånda och demonisk svettlukt). Nu återstår bara 6 månaders sjukgymnastik och sen så kan jag på sedvanligt manér återgå till mitt jobb som fantomen.

Tatueringen av den feta jävla draken är också klar sedan många månader (jag har ju inte varit fullt så flitig i mitt bloggande som jag gärna inbillar mig själv ibland). Den blev blå och jävligt nice. Bild kommer kanske, även om jag blowar min cover så innihelvete då (fast det har jag nog redan gjort från första stund :P).

Nu så ska jag krypa ner i sängen och fortsätta med intensivt mysande och självklart lovar jag att skriva ett blogginlägg redan imorrn igen, eller kanske dagen efter det, eller veckan. Men det ska inte dröja 8-9 månader igen iaf, det är ett löfte!

Go kväll!

Trasig i axeln men jag gillar ändå läget

Japp, då har det gått ytterligare ett kvartal sen jag bloggade sist, det här är ju nästan löjligt! Nu under sommarn har jag ju inte ens skolan att skylla på, så jag får ta den andra ursäkten; Det händer så lite i mitt liv och i min hjärna så det är helt enkelt materialbrist! Så om någon kommer in hit lite då och då i hopp om att jag ska ha skribblat ner något får jag helt enkelt be om ursäkt!

Fast värt att nämna är ju iallafall att hela första terminen har gått galant, alla poäng tagna, ingenting som måste kompletteras, utan allt är klart! En helt otroligt befriande känsla måste jag säga, och efter 5 tidigare år på universitetet så är det skönt att ÄNTLIGEN ha åstadkommit ett studieresultat man slipper ljuga om =)

Jag gick på infektionsmottagningen och gjorde en nio-månaderskontroll för hepatitC-behandlingen, och fick efter 3 veckor ett positivt svar (positivt som i BRA då, inte positivt som i HIV-positiv), fortfarande hittas inga virus med PCR, så det börjar verkligen se ut som jag har lyckats bli botad. Nästa (och sista) kontrollen skulle komma om ytterligare 9 månader, och om allt fortfarande ser bra ut då så ska jag dansa polka och mazurka hela natten, för då blir jag officiellt friskförklarad från hepatiten =)

Har förresten varit och dragit ut en tand också, jag vet inte om jag berättat det tidigare, men jag är livrädd för just tandextraktioner ironiskt nog, då jag ska bli tandläkare. Måste dock säga att denna händelse har dämpat min rädsla bitvis. Fick lite lugnande innan och sen gick det faktiskt rätt så fort att få ut tanden. Detta var en visdomstand i överkäken (1-8 t.o.m.), men för underkäken bävar jag fortfarande, för mina rötter är lite snedställda och tanden måste ev. klyvas för att den ska komma ut, och kanske måste även lite ben tas bort runt den också, så jag hoppas jag slipper det ehhe.
Andra tandläkarbehandlingar tycker jag är lugna som bara den, vet inte varför jag just är rädd för att dra ut tänder, menmen, rädslor har ju en tendens att vara irrationella!

Annars längtar jag nästan med att få komma igång med skolan igen, har trivts så ruggigt bra under terminen som gått! Vill börja borra nångång bara =)
Ska eventuellt fara ner till den årliga internationella tandläkarmässan som i år ska hållas i Stockholm, det skulle vara svinaktigt kul tror jag, så jag hoppas att allt går att ordna, eftersom jag inte reser bort nånting nu under sommarn kan jag väl göra det över en helg i september istället! Tror inte vi har några tentor eller nåt i vägen då heller, det är alldeles för tidigt in på terminen.

Axeln ja förresten, den hoppade ur led när jag låg o sov förra veckan. Vaknade kl 4 på morgonen och då låg den ur led. Bara 2 veckor innan så hoppade den ur på jobbet också, men när det hände nu så gjorde det bra mycket mer ont efter att jag reponerat den. Tror att det var 5e eller 6e gången som den hoppat ur led nu sen i höstas. Så jag har fått en remiss skriven till en axelspecialist och vi får väl se om jag ska behöva operera eller inte. Hoppas inte, för min tatuering ligger definitivt i farozonen då :\

Tatueringen håller dessutom på att bli klar, den ska bara färgläggas klart(nedre halvan är ofärgad än då länge), sen ska jag gå med linne året om så jag kan få visa upp den hehe...näe, men jag ska iallafall lägga upp ett kort här i bloggen =)

Ska avsluta nu, för jag har på känn att om jag fortsätter nu så blir det bara ordbajsande, och det vill ju ingen uppleva. Ska ta mig ett närande mål med vitt bröd och hallonkräm istället.
Hej!

Stigmata

Goddagens!
Har just läst en artikelreview som belyser stigmatisering av metadonpatienter. I stora drag handlar det om diskriminering och förtryck av individer enbart pga deras status som metadonpatienter. Det är skrämmande läsning måste jag säga, även om jag själv har upplevt det väldigt lite. Huruvida det beror på att jag har tur med min omgivning eller om jag bara är korkad nog att inte fatta hur mobbad jag är vet man ju inte hehe. Artikeln är amerikansk och jag tror att detta fenomen är mer utspritt där, amerikas rykte som förtryckare och deras trångsynthet är ju världsberömd(inte alls fördomsfullt av mig hehe).
I artikeln beskrevs hur patienter blivit av med sina jobb enbart för att ha berättat för sin arbetsgivare att de var med i ett metadonprogram. Ett specifikt fall som jag fått berättat för mig på ett forum gick till ungefär såhär: X hade ett jobb som han misskötte mer och mer pga missbruk, X gick med i ett metadonprogram, X blir berömd av sin arbetsgivare för att ha blivit så produktiv och gör sitt jobb väl, X berättar varför (i.e. berättar om metadonprogrammet), X blir avskedad.
Såna grejer gör mig bara så in i helvete förbannad, för att inte tala om skiträdd. Ingenting säger ju att precis samma sak inte kan hända mig nångång, för det finns nog gott om trångsynta arbetsgivare runt om i världen.

Jag kan som sagt inte själv påstå mig ha utstått några större obehag. Två gånger har jag märkbart blivit sämre behandlad på apoteket när de upptäckt i sina datorer att jag stod på metadon, men mer än misstänksamma blickar, och i ett fall ett uttalande om: "Jag kommer inte att ge dig något metadon, det måste du hämta på psyket". Ett uttalande som tedde sig ytterst märkligt då det enda jag var där om var Lergigan - en medicin jag fick mot illamående.
Sen kan jag bli lite leds på folk som så fort de fått reda på att jag är metadonpatient ställer frågan: När ska du sluta med det då? Som att det var nåt fel med det och att jag nog egentligen inte var tillräckligt drogfri. Menmen, i 99 fall av 100 gällande det, så tror jag inte nån har nåt uppsåt direkt.

Mitt första tillfälle under tatuerarnålen är över förresten. Min drake är ca 50% klar, det som saknas är fjäll, mera skuggning och färg. Men jag är fruktansvärt nöjd över hur det ser ut så här långt. AJ vad ont det gjorde dock, jag måste erkänna att jag hade förväntat mig mindre smärta. Måste också erkänna att jag kände mig oerhört skamsen för allt gnäll som jag stötte ur mig. Menmen, den 9e maj så ska jag dit igen för att förhoppningsvis göra klart hela tatueringen, eventuellt skulle det krävas ett tredje besök, men det får vi se.

Skolan pinnar på, cellbiologin är förhoppningsvis avklarad. Tentan skrevs för 1½ vecka sen, det känns som jag har glömt bort åtminstone 50% av allt redan, men ffa så kändes det som att jag klarade tentan när jag gick därifrån. Förhoppningsvis så får vi tillbaka den nu till veckan, och förhoppningsvis så kommer jag inte att darra okontrollerat på underläppen efter att ha kontrollerat ifall jag är godkänd eller ej. Darra på underläppen hehe, om jag inte är godkänd kommer jag nog snarast att revertera till fosterstadie och kräva ett omgående blöjbyte. Så håll tummarna för mig, för det vore ingen vacker syn!
Just nu läser vi en kurs som heter Morfologi, som innefattar både Anatomi och Histologi. Det är både kul och intressant tycker jag, förutom en tenta så ska vi även ha ett mikroskoperingsprov, där vi ska kunna identifiera vilket organ vi tittar på enbart på hur det ser ut i mikroskopet, dvs genom vilka celler som finns där. Det är definitivt en utmaning, men jag tror inte det ska vara några större bekymmer, speciellt efter som jag tyckte att det var rätt kul att öva på det.

Död åt orättvisor!

Framtidsdrömmar och befläckat skinn

Dagarna blir ljusare och ljusare och jag längtar så otroligt mycket efter att våren ska sätta igång på allvar. Men även om vintern nu fick för sig att starta sent och det i princip bara blivit kallare senaste månaden så är jag överväldigande positiv. Jag är fortfarande glad över att jag kom in på skolan, kanske inte bara för själva faktumet över att jag tagit mig in, utan mer för att jag på 2½ år kommit så långt som jag faktiskt gjort. Sen så har det ju faktiskt gått helt OK med själva pluggandet också; Jag har tagit första tentan, och nu i onsdags hade vi en dugga som också gick vägen. Jag kan inte på något sätt påstå att jag har briljerat, men jag är bara nöjd över att jag är godkänd. En framtida examen känns med andra ord som den är inom räckhåll(Bara 4 år och 10 månader kvar :P)

Och CSN!!! Jag har ju fan i mig fått studielånet beviljat!!! Det är nästan så att jag kan bli religiös hhehe, näe, men fan, det är inte utan att jag måste citera nån 12-stegs-raket; "...och sen kommer sidovinsterna". Med detta menas då att huvudvinsten är nykterheten själv och sidovinsterna är allt annat positivt som dyker upp i ens liv. Och även om jag har svårt för 12 stegs ideologin i mångt och mycket så stämmer fan detta. (Ska försöka tona ner mitt överdrivet positiva beteende nu, dels kan det nog vara störande för några, men är man för positiv åker man väl på en ordentlig näsbränna istället :P)

Tänkte också hälsa till emma och "bamseerik" som har lämnat sina tags i min gästbok/kommentarer, jag bistår er gärna med svar på alla tänkbara eventuella frågor ni kan ha, bara att fråga, men se till att lämna mail-adress så jag kan svara.
Du Emma verkar undra huruvida du vill ha Subutex eller metadon, måste då höra hur du mår på subutexet först och främst? Hur länge har du varit inställd på det? Jag stod ju på Subutex själv först i 13 månader innan jag bytte till metadon. Jag kommer ihåg att jag var väldigt nöjd i början(iaf efter ca 2 veckor, innan det kändes det nästan som man gick i en konstant abstinens), precis när man känner att man slagit sig fri från bojorna som all ev. kriminell aktivitet innebar för att skaffa sig nästa dos. Den friheten är guld. Efter ett tag så började jag dock få problem med drogsug, vilket så småningom mynnade ut i att jag blev inställd på metadon. Nu har jag inga problem med drogsug alls! Den enda "beefen" jag har med mettat(förutom att det är klurigt att göra långa resor med det) är svettningarna som jag har fått som biverkan.

Vilket babbel det där blev nu då, får be om ursäkt ifall jag skrivit allt detta i bloggen tidigare. Jag har haft alldeles för långt uppehåll med skrivandet den senaste tiden, så jag kommer ju knappt ihåg vad jag skrivit förut, men som sagt; Fråga gärna om ni undrar!

Justjafan! Jag har beställt en tid för en tatuering! =) Det blir en "japansk-stilad" drake på höger överarm. I färg! Ser fram emot det som fan, kommer självklart att lägga upp bild på den här när den har påbörjat sin existens!

Nu ska jag återgå till fåtöljen! Må väl!

Får ta och be om ursäkt...

...det var ju aldrig min tanke att ha ett två månader långt uppehåll med bloggandet! Det hela började med att jag blev toknojig när jag insåg att någon från min möjligt blivande klass skulle kunna råka läsa denna blogg och identifiera mig. Började rensa grejer härifrån för att bli än mer incognito och sen slutade jag helt sonika att skriva!
Nu har dock saker utvecklat sig så att jag skiter fullständigt ifall nån skulle lyckas med konststycket att identifiera mig.

Måste väl iallafall nu först och främst berätta här att JAG KOM IN!!!!! Halleluuuuujah! Så jag kan numera faktiskt betitla mig som tandläkarstudent, och har dessutom lyckats bli godkänd på första tentan. Under insparken så avslöjade jag dessutom min bakgrund för några i klassen, ifall dom har vidarebefodrat det till någon vet jag icket, men det gör ingenting. Planen är väl att jag ska låta folk veta eftersom, när det känns lämpligt eller passande. När jag tidigare har splurtat ut det helt utan förvarning så har folk blivit lite tagna på sängen och knappt trott på det, så det får bli som det blir. Hehe, det visade sig förresten att en i klassen som jag berättade för hade varit och gluttat på denna blogg, dock utan att veta att vi hamnat i samma klass hehe =)

Vi håller för stunden på att läsa Cellbiologi och det är rätt tungt. Intressant, men inte utan att det blir lite för ingående och lite väl tungt. Den kommande tentan är iallafall ett gott skäl till pluggångest, den 16 april smäller det.

På metadonfronten så har det varit lite livat här nyligen. Uppemot 10 dödsfall rapporterades det om mellan november och februari, men nu så har det visat sig att metadon kanske har funnits med i bilden, men inte varit huvudkontributör till dödsorsaken. Blandmissbruk är nog boven, som i så många andra fall, skulle jag tro. Jag skrev t.o.m. ett mail till ett kommunalråd som skulle hålla i en utredning huruvida LARO-mottagningen misskött sina åttaganden eller ej, och berättade att jag gärna skulle ställa upp på frågor som utredarna skulle kunna tänkas ha. Inte ett knyst har jag fått till svar. Gubbjävel.

Om nån ifrån min klass skulle råka läsa detta förresten, jag är hickaren i klassen. :O

Nu lägger jag ner för idag, hade inte så jävla mycket att säga. Men jag kommer att återgå till att skriva minst en gång i veckan nu iallafall, jag hatar ju själv bloggare som aldrig uppdaterar, så jag får väl inte gärna vara en sådan jävel själv!

Najnaj, det ska jag aj.
Hejsvejs!

1:a reserv!!!

Har genom inofficiella kanaler fått reda på att jag för stunden är 1a reserv till tandläkarprogrammet! Jag vet ju att man inte ska ropa hej förrän man över bäcken, men nu verkar det ju sannerligen som om gudarna har vänt sina leenden mot mig, jag var 6e reserv vid förra urvalet och nu 2 dagar innan 2a urvalet ser det alltså ut så här, så jag har ca en och en halv vecka på mig att utföra en välplanerad "hit" på nån som redan är antagen hhehe :D

Annars flyter det på ungefär som vanligt, packar ihop grejer på jobbet inför nerläggningen. Menmen...jag tänker för ovanlighetens skull inte skriva något mer idag, för jag kan fanimig inte tänka på något annat än möjligheten att kanske ta sig in på programmet.

Hej svejs!